Synen på våldtäkt

Jag läser just nu ytterligare en bok av Katarina Wennstam (hon är grym!), denna vid namn En riktig våldtäktsman. Vet inte om jag klarar av att läsa ut den, jag blir bara förbannad. Sanningen är vidrig och samhällets syn på väldtäkt är om möjligt ännu värre.

Så fort det inte är fråga om den klassiska mardröms-våldtäkten, dvs. att en ensam tjej blir påhoppad av en gammal äcklig gubbe från buskarna på vägen hem (typ), så råder det så himla mycket "förmildrande omständigheter". I boken får man ta del av utdrag ur riktiga domar, i vilka det gång på gång läggs stor fokus på tjejens klädsel och agerande. T.ex:

"(...) Anette dansade utan skor. Hon hade kort kjol på sig. (...) Då hon satt fick han uppfattningen att hon försökte visa sina ben för dem. (...) Deras beteende tydde på att de ville något."
Ur En riktig våldtäktsman, sid. 21.


Okej, så för att hon hade kort kjol, dansade utan skor och satt ner emellanåt så betyder det att hon ville ha sex?! Jag förstår inte hur sådant ens kan stå med i en dom, det har ju absolut ingen relevans med händelsen i fråga. Lagen är tydlig - den som tvingar annan till sexuellt umgänge ska dömas för våldtäkt, den som förmår annan till sexuellt umgänge genom att utnyttja att denne befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd (t.ex. berusad) ska dömas för sexuellt utnyttjande.

Det värsta är att så få offer vågar anmäla, eftersom många ofta lägger skulden på sig själva. De känner sig dumma och naiva som flörtade, tog emot drinkar etc. Men, måste allting anspela till sex? Vad har min kjol, mitt leende, mina drinkar, mitt dansande med sex att göra?! Det är brottsligt att ha sex med en person som inte vill - oavsett vad denna person anspelat på tidigare under kvällen, vad denne har på sig, eller hur kåt killen är.
Punkt slut!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0