BabyBabbs

Dagens bekännelse:
Jag är en prestationsprincessa, som just nu befinner sig väldigt nära väggen.
Jag går inte in i den, jag springer in. Bang!

Hur jag än bär mig åt, hur mycket jag än fördelar tiden, hur mycket jag än försöker tänka på andra, så verkar det ändå inte finns NÅN som tycker att den får tillräckligt mycket tid med mig. Det är ju fan inte klokt!

Skola, plugg, jobb, kompisar, pojkvän, träning, hund, familj, matlagning, tvätt, städning, nöjen, bloggen, mig själv... ja, listan är lång och tiden kort. Dags att bärja tänka på sig själv, alla verkar ju ändå lida av ett omättligt begär av att klaga i vilket fall.

Adjö!